Det blir en väldigt stillsam helg, ingen utgång och ingen Anneli. Hon är hemma i Sundsvall och jobbar så vi får klara oss utan varandra ett tag nu, kanske ända tills nästa helg då jag åker upp till henne. Det det är blandade känslor, på ett sätt ganska skönt att få lite tid för sig själv då vi umgåtts ganska intensivt de senaste veckorna men samtidigt lite bittert att vi inte kan vara med varandra. Eller så är det tanken på att det kan dröja en vecka innan vi ses igen som gör att det blir extra jobbigt.

Just nu är hon å andra sidan ett mensmonster som avskyr pojkar så det kanske är lika bra att vara ifrån varandra, haha! =)

Tänkte att jag skulle försöka spendera helgen med att göra lite extrajobb som jag tagit på mig och få det klart för leverans. Men det slutar väl med att jag fipplar med min mediaspelare, spelar rock'n'roll eller stökar med något annat istället. Jag skulle dessutom behöva städa balkongen men det får nog bli i morgon, kanske.

Det är lite läskigt att vara kär på riktigt och gå in i ett förhållande, framförallt då jag varit singel i nästan 3 år innan jag träffade Anneli. Man är van vid att vara själv med allt det innebär. Det är också svårt att släppa in någon i sitt liv och faktiskt våga lägga sina känslor i någon annans händer. Men jag känner att det börjar släppa, jag både hoppas och tror att det här är helt rätt för det är så det känns. Det är alla de små grejerna, inte bara hur lika vi är i de stora grejerna. Att vi båda kan reagera lika över vardagshändelserna och hur enormt trygg jag känner mig i närheten av henne. Jag mår bra bara jag tittar på henne. Och det är väl precis så det ska vara?

Huruvida så ser jag med glädje på tillvaron och försöker ta till vara på det som är och oroar mig inte över framtiden på något sätt.

Puss puss!69502_1201281367.jpg